Helt ärligt nu.. ska livet verkligen vara såhär? Ena dagen är man uppåt å mår bra.. medans man nästa dag kan man vilja slå på någon väldigt hårt?
Jag vet att jag kanske kan bli arg över små grejer men sen vissa saker kan jag ta jävligt hårt men låtsas som jag inte bryr mig särskilt mycket. Ibland känner jag mig så himla överflödig, känns som jag bara duger ibland.. bara ibland, på andras villkor! Ibland duger jag inte alls för då ska jag ändras på. Duger jag inte som jag är eller?
Blir så jävla trött på det.. om jag inte duger för den jag är så varför umgås med mig?

Ibland vill jag skrika för att få vissa att förstå, men gör jag det? nej det gör jag inte.. för det skulle inte hjälpa ändå. Det skulle vara så jävla skönt att känna nångång att det man gör faktiskt betyder något men ett tack är allt man får.. inget mer.. varför försöker jag ens? varför? När jag aldrig får något tillbaka för det jag gör..

~ sayonara bye bye